Ny studie tyder på att hundar använder en överraskande strategi för att förstå mänskligt språk

Människan har avancerade språkliga förmågor som kan vara unika bland levande varelser, men det verkar som att hundar har lärt sig några av våra metoder.

I en ny studie som genomfördes i Ungern och publicerades den här veckan i tidskriften Science fann forskarna att hundar använder samma strategi som spädbarn för att urskilja ord i ett talflöde; de lyssnar efter konsonantljud (altså icke-vokaliserade ljud) för att avgöra var ett ord slutar och ett annat börjar.

Attila Andics, kognitiv neurovetare vid Eötvös Loránd-universitetet i Budapest och författare till den nya studien, förklarade: "Detta är vad vi kallar 'konsonantbiaset' — vad vi visar här är bevis för att hundar, till skillnad från andra däggdjur, gör samma sak: de bearbetar tal med ett beroende av ett konsonantbias."

För att genomföra studien tog forskarna in 20 hundar och 20 människor till laboratoriet och lät dem höra serier av meningslösa ord, där vissa följde mönster baserade på konsonantljud, vissa på vokalljud och andra inte följde något bestämt mönster alls. Forskarna samlade in elektroencefalografi-data (EEG) för att mäta hjärnaktivitet, enligt The Washington Post.

Det är värt att notera att vissa av hundarna hade levt med familjer hela livet, medan andra tillbringat tid på skydd eller på gatan som valpar, vilket gjorde det möjligt för forskarna att pröva om tidig språktillgång var avgörande för att hundar skulle utveckla förmågan att urskilja och avgränsa ord genom att lyssna efter konsonantljud.

Forskarna fann att både hundar och människor visade ökad hjärnaktivitet när de hörde mönster som var baserade på konsonantljud — även de hundar som endast exponerats för tal i ett senare skede av livet.

Andics sade: "Denna studie kastar nytt ljus över vad vi vet om språkets utveckling; den tyder på att tal kan forma hjärnorna hos djur som inte har de komplexa och unika mänskliga språkförmågorna."

En förmåga liknande människors att urskilja ord

Studien är ett tillskott till en växande mängd forskning som visar att hundar interagerar med språk på ett sätt som verkar likna hur små barn gör det.

I det här sammanhanget sade Francis Sobiaoul, perceptionsforskare och biträdande professor vid George Washington-universitetet (som inte deltog i studien): "Spädbarn står inför en unik utmaning... De måste lära sig denna extremt komplexa signal. Tänk bara på tal; det innehåller mycket variation och brus — mäns röster skiljer sig från kvinnors, äldres från barns — ändå måste vi bortse från allt detta oväsen och nå kärnan: att identifiera ord och sedan förstå deras betydelse."

Sobiaoul påpekade att faktumet att hundar kan utveckla denna förmåga speglar hur väl anpassade och samstämda de är med oss.

Han sade: "De lyssnar och bryr sig om vad som händer runt dem, och dessa erfarenheter formar deras hjärnor på sätt som till stor del liknar hur samma erfarenheter formar våra barns hjärnor."

En stor fråga är om detta beror på hur hundar utvecklats genom domesticering under ungefär 15 000 år, eller om det var en förmåga de redan hade från början.

Sobiaoul tillade: "För att svara på den frågan behöver du en grundkontrollgrupp: vargar." Han förklarade att forskare skulle kunna göra en studie där vargar uppföds i miljöer rika på tal för att se om de utvecklar samma förmågor, men han tror att det sannolikt inte skulle ske, eftersom annan forskning visar den stora roll domesticeringen spelat i att skapa samstämmighet och harmoni mellan hundar och människor.

I tidigare studier har forskare funnit att interaktion mellan hundar och människor leder till ökade nivåer av oxytocin hos båda parter, ett anknytningshormon som också ökar hos föräldrar och spädbarn.

Sobiaoul sade: "Det går inte att förklara detta annat än genom domesticering."

Han har arbetat mycket med primater och anser att trots deras intelligens kommer de sannolikt inte att uppnå samma resultat som hundar i dessa tester.

Han sade: "Det verkar som att hundar är mer känslomässigt samstämda med människor och mycket mer känsliga för mänskliga sociala signaler; de reagerar mer på ögonkontakt och på uppmärksamhetspekande (som att peka med fingret) jämfört med primater. Vi tror att allt detta är en följd av domesticering."

Den nya studien var relativt begränsad i omfattning, och mer forskning behövs för att bekräfta resultaten och förstå hur hundar fullständigt utvecklat denna förmåga.

Forskarna noterade dock att fynden stärker vår förståelse av hur det nära, oskiljaktiga bandet mellan människor och hundar har utvecklats över tusentals år.

I det avseendet sade Amritha Malikargon, postdoktoral forskare vid Harvard (som inte deltog i studien): "Detta framhäver den långa och viktiga historien som binder oss samman; våra gemensamma erfarenheter under hundarnas domesticering har format både deras och våra hjärnor, vilket tydligt framkommer i all forskning om hundars språk och sociala beteende. Jag tror att detta tillför en ny dimension till berättelsen om hundar och deras relation till oss."