Oljan ensam skyddar inte irakiska löner och projekt — effekten av kriget med Iran på Iraks och Gulfstaternas intäkter

Sammanställt av: den irakiska tidningen Al-Wasat

Olja är Iraks största intäktskälla, men den garanterar inte i sig stabil ekonomi eller att löner och projekt kan fortsätta vid kriser. Kriget med Iran och störningar i sjöfarten har visat att beroendet av en enda resurs gör intäkterna sårbara när exporten störs eller transportkostnaderna stiger.

Att Irak har stora oljereserver räcker inte om landet inte kan producera, exportera och sälja oljan. När intäkterna minskar ställs regeringen inför svåra val om finansiering av löner, tjänster, socialt stöd och investeringsprojekt.

Hur påverkade kriget Iraks intäkter?

Irak är i hög grad beroende av oljeintäkter för att finansiera statsbudgeten. Under de sju första månaderna av 2026 sjönk oljeintäkterna med cirka 53 procent jämfört med samma period året innan, från nära 65 biljoner dinarer till omkring 30,4 biljoner dinarer.

Totala offentliga intäkter minskade under samma period från cirka 72 biljoner dinarer till 39,1 biljoner dinarer. Samtidigt uppgick statens utgifter till mer än 65 biljoner dinarer, vilket skapade ett stort gap mellan inkomsterna i statskassan och de åtagna utgifterna.

Dessa siffror betyder inte automatiskt att löner upphör vid intäktsminskning — regeringen kan använda likviditet, låna eller skjuta upp vissa utgifter. Men ett ihållande budgetunderskott begränsar alternativen och kan leda till fördröjda projekt eller minskade utgifter för tjänster och investeringar.

Varför räcker det inte med högre oljepriser?

Oljepriserna kan stiga under kriser, men högre pris kompenserar inte alltid för minskad exportvolym. Statens intäkter beror på tre grundläggande faktorer: produktionsvolym, förmåga att transportera och exportera oljan samt priset den säljs för.

Om världsmarknadspriset stiger men sjöfarten störs eller exportvolymerna sjunker, kan staten ändå gå miste om förväntade intäkter. Det är vad Irak upplevt under kriget: exporten minskade i perioder trots stigande oljepriser på de internationella marknaderna.

Oljeintäkter blir inte omedelbart till disponibla medel för utgifter; det finns finansiella åtaganden, driftskostnader samt produktions- och transportkostnader, och intäkterna måste omvandlas till medel regeringen kan använda.

Löner och projekt under budgetpress

När statens inkomster är beroende av olja påverkas många sektorer av ett intäktsfall. Oljan finansierar löner, socialt skydd, hälso- och utbildningstjänster, elektricitet, investeringsprojekt med mera.

Vid intäktsminskning ställs regeringen inför tuffa prioriteringar. Löner och månatliga åtaganden är svåra att stoppa, medan nya projekt eller utvecklings- och underhållsarbeten kan skjutas upp eller bromsas. Om krisen blir utdragen kan projekt som medborgarna behöver försenas, liksom nivån på de offentliga tjänsterna.

Medborgarna kan också märka av krisen genom högre priser på importerade varor och ökade transportkostnader, även om lönen betalas ut. Irak importerar mycket av sina behov, och störd frakt samt högre försäkrings- och transportkostnader kan höja priset på livsmedel, läkemedel och råvaror.

Hur påverkades Gulfstaterna?

Kriget drabbade Gulfstaterna olika beroende på varje lands exportvolymer, vilken energityp de producerar och vilka exportvägar som står till förfogande. Vissa länders export skadades av navigationsrisker och störda fartygsrörelser, medan andra kunde använda alternativa pipelines och hamnar för att minska beroendet av Hormuzsundet.

Icke-iranska Gulfstaternas export lyckades delvis återhämta sig under vissa skeden av kriget och nådde nivåer nära eller över sina tidigare genomsnitt. Men riskerna kvarstod: fraktvägar kunde utsättas för attacker eller störningar och vissa laster tvingades ta längre, dyrare rutter.

Saudiarabien har till exempel en pipeline som leder olja till Röda havet, vilket ger ett alternativ till Hormuzsundet. Alternativa vägar eliminerar dock inte krisens effekter helt — de har begränsad kapacitet och kan själva drabbas av störningar eller säkerhetsrisker.

Flytande naturgasexport, som Qatars export av LNG, kräver särskilda anläggningar och fartyg. Energianläggningar i regionen skadades under kriget, vilket påverkade exportkapaciteten och visade att hotet inte bara gäller transportleder utan även produktions- och bearbetningsanläggningar.

Exportörer kan dra nytta av högre energipriser om de fortsätter producera och exportera, men det skyddar dem inte mot ökade försäkrings- och transportkostnader, skador på anläggningar eller en potentiell avstängning av exporten. Förlusterna varierar mellan länder, men krigets fortsättning ökar de ekonomiska bördorna för hela regionen.

Varför verkar Irak mer sårbart?

Irak har ett dubbelt problem: landet är starkt beroende av oljeintäkter för att finansiera utgifter och samtidigt beroende av import för stora delar av sina behov. Därför kan en kris pressa statens inkomster samtidigt som importkostnaderna stiger.

Irak behöver också diversifiera exportvägar och utveckla lagrings‑ och transportkapacitet. När exporten är beroende av en huvudled blir landet mer exponerat om sjöfarten stoppas eller tankfartyg utsätts för säkerhetsrisker.

Under sådana omständigheter kan offentliga intäkter sjunka medan importkostnaderna ökar. Det ökar trycket på budgeten och köpkraften hos medborgarna och kan påverka finansieringen av projekt och tjänster.

Vad kan skydda löner och projekt?

Skydd av finansiell stabilitet börjar med att minska beroendet av en enda inkomstkälla. Det kräver att icke-oljebaserade intäkter byggs upp, att skatter och avgifter förbättras, att korruption och slöseri bekämpas samt att ekonomin diversifieras genom att stödja jordbruk, industri, turism, transport och tjänster.

Irak behöver också utveckla alternativa exportvägar, öka lagrings- och transportkapacitet och bygga upp finansiella reserver som kan användas vid intäktsfall. Att planera utgifter baserat på realistiska antaganden om oljepris och exportvolymer hjälper också att undvika att åtaganden utökas under goda tider för att sedan möta underskott i kriser.

Diversifiering betyder inte att överge oljan — Irak kommer att förbli ett viktigt oljeproducerande land. Men oljeintäkterna bör användas för att bygga produktiva sektorer som ger hållbara inkomster och arbetstillfällen, istället för att ensam bära merparten av de årliga utgifterna.

Sammanfattning

Kriget med Iran visade att oljan ensam inte skyddar irakiska löner eller garanterar att projekt kan fortsätta. Att ha olja och högre priser räcker inte om exporten minskar eller transportlederna störs, och beroendet av en enda inkomstkälla gör budgeten mycket känslig för kriser.

Krigets effekter på Gulfstaterna varierade: några drabbades av störd produktion eller export, medan andra drog fördel av högre priser eller alternativa rutter. Men riskerna för sjöfarten och attacker mot energianläggningar ökade kostnaderna för hela regionen.

Den viktigaste lärdomen för Irak är att finansiell stabilitet kräver mångsidiga intäkter, flera exportvägar och försiktig budgethantering. Ju senare ekonomin diversifieras, desto mer kommer löner, projekt och tjänster att vara bundna till oljeprisets svängningar och händelser bortom medborgarnas kontroll.